Uppehåll

detta inlägget vill jag förklara varför jag har varit borta bloggandet så länge. Anledningen till det är väldigt enkel, jag har helt enkelt inte haft tid. Det har varit en ganska turbulent period med mycket saker som har hänt på en och samma gång. Det började med att jag ich Karin fick ett brev hem för Stockholms Stads Bostadsförmedling AB. Brevet visade sig vara en inbjudan till en lägenhetsvisning i Midsommarkransen. En lägenhet som vi har sökt via företagets hemsida. Det var nästan ofattbart, vi får äntligen gå på en visning. Eftersom jag var fast i tunnelbanan på grund av något mystiskt vagnfel missade jag visning men Karin var på plats, tog lite bilder och konstaterade att lägenheten var en sådan som vi båda har länge drömt om. Jag har fantiserat om att bo i Midsommarkransen sedan jag flyttade till Stockholm mer eller mindre. Lägenheten är på tredje våningen, högst upp i huset. En trevlig utsikt mot en park utspelar sig från vardagsrummet, dessutom finns det en balkong från samma sidan. Stort badrum, väl inrett kök med hälspis och ett diskmaskin och allting är enormt fräscht och nyrenoverat. Efter ett par dagar fick vi reda på att vi stod först kön! Efter det handlade vår tillvaro att fixa fram alla intyg om inkomster, ordna en borgenär eftersom hyran var aningen för hög om man är studerande, möten med hyresvärden samt oändliga samtal hit och dit. Vi är på god väg nu att få lägenheten. Hoppas att allt trassel med intyg löser sig.

Mitt i det hela hände några saker till. Förra onsdag ringde plötsligt Karins vän och påminde mig om att jag hade tackat ja till att medverka i Popcirkus - ett tv-program på SVT som dansare till Peter Björn och John. Ett erbjudande som jag fick för att jag hade varit med i deras musikvideo till låten Lay it down som Karin filmade. Det lät ganska spännande och jag tackade ja. Programmet spelades in på Debaser Medis och vi som var med i dansgruppen vär där på plats hela dagen och var sysselsatta med allt möjligt från dansövningar, provspelningar, sminkandet, etc. Kort efter en god och robust middag som SVT stod för började programmet. Först ut var The Sounds, sedan Lykke Li och slutligen Peter Bjorn och John som jag och min dansgrupp dansade till. Efter programmet blev det efterfest i loungen med bland andra herr Luuk och artisterna, och efter det blev det en fet release-fest på Strand för Peter Bjorn och Johns senaste skiva. Jag fick i mig alldeles för många öl för att ens kunna lägga ihop två och två, lurade Karin att jag var på väg hem men i verkligheten segade jag omkring och däckade på en parkbänk vid Västerbroplan (gick hem hela vägen). Jag kom hem halv fem, det blev inte så populärt för att jag har meddelat att jag var på väg hem redan för hela tre timmar sedan. Dagen efter så skulle vi ha en otroligt svår och petig obligatorisk övning på SU. Jag läste om samma mening fram och tillbaka utan att förstå innebörden i den särskilt mycket. Tur att jag jobbade ihop med Oskar, vi hann till och med sidan sju i häftet (av 27 ). Det var så otroligt pinsamt också. Jag är inte den som brukar skämmas för saker och ting, gjort är gjort och man ska alltid göra det bästa av situationen. Men just då inne i klassrummet kände jag skam, jag kände skam för att jag stank alkohol och var förmodligen inte riktigt nykter än och värkte ur mig mängder med pinsamheter. Tur att Håkan mådde till och med sämre än mig den dagen.

Dagen efter "då det stora onda hade hänt" sa jag att jag inte skulle dricka på minst två veckor. På fredag åkte jag till IDG och jobbade lite. På kvällen var det en avslutningsfest för Johan, för att han fick sluta och skulle börja någon annanstans. Jag har nog aldrig varit på en avslutningsfest på jobbet förut. Visst är jag medveten om att det flödar stora mängder alkohol på IDG:s tillställningar men att jag skulle ha så stora svårigheter att hålla mig torr och dräglig hade jag ingen aning om. Först tog jag en öl drog ut på den väldigt länge, det skulle ha varit min enda öl denna kvällen. Under samma tiden sänkte de andra i sig minst tre öl eller två glas vin. Vi pratade och mindes min och Johans tid på IDG med glädje och tårar. Plötsligt stod en ny öppnad ölflaska framför mig, det var Johans SISTA dag på IDG efter ett och ett halvt års slit. Delev av min hjärna som ansvara för sunt förnyft bestämde sig plötsligt för att ta ledigt, jag greppade tag om ölflaskan och kvällen fortsatte med allt stigande tempot. Jag observerade Johans vinglas som var nästan aldrig tom, det fyldes på frekvent och jag anade onåd - det skulel spåra ikväll. Vi beställde sju enorma pizzor, åt de, sedan blev vi utsparkade från byggnaden för att larmet skulle slås på. Hela kundtjänstavdelningen fortsatte till Mellow, vi stannade till utanför för att avsluta medhavda öl från kontoret. Plötsligt kom ut en vakt och berättade vänligt vi kunde tyvärr inte komma in. Sak samma, närmaste irländsk pub fick duga, jag beställde ingenting alls där det hade redan börjat svartna framför ögonen på mig, bilden jag såg framför mig snurrade lite. Ljuskällorna blev längre och lämnade en svans efter sig om man vred huvudet hastigt. Plötsligt var vi på Debaser Medis (andra gången på samma vecka) och vi skulle kolla på ett band som heter Franke. Jag var för onykter för att avgöra om hur bra egentligen de var men vi enades om att det var en "jävligt fet spelning". Sedan spårade Johan ur, spillde en hel ölglas på Lisa, mådde dåligt och åkte hem. Jag stannade kvar med Lisa och träffade på mängder med bekanta och dansade hysteriskt. De spelade väldigt bra musik, många klassiska indiehits, Daniel Öhrns skymtade som dj. Klockna tre mötte jag plötsligt Karin på tunnelbanan, eftersom jag härde inte av mig åkte hon till Medis vid klubbens stängningsdags. Nu låg jag illa till, jag anade inte ens hur mycket. Jag skämdes återigen men vi löste allting dagen därpå. Nu ska jag inte dricka på en månad vilket är väldigt nyttigt för mig. Jag kommer att må väldigt bra och spara lite pengar eller kanske använda pengarna för något annat bra istället för öl. Hela lördagen var jag totalt utslagen, jag låg i sängen mer eller mindre hela dagen och spelade tv-spel. Jag och Karin har fått låna hennes kompis Xbox 360 med säkert 30 spel till. Det blir nog ganska lätt att välja att stanna hemma på helgkvällar framöver!