Drömmar(na)

En natt den här eller kanske förra veckan drömde jag om att jag var inne i vardagsrummet i huset där jag växte upp i. Mitt i rummet kunde man ta en rulltrappa upp till toppen av konstgjord skidbacke. På vägen upp kunde man plocka med sig flaskor med alkohol i av olika märken och slag som rullade åt det motsatta hållet. Det fanns nästan vilka spritsorhter som helst till höhger om armstödet, öl, champagne, fruktiga likörer och flaskor med färdigblandade drinkar i, inprättade i omslagspapper med glada färger. Väl uppe på toppen så kunde man öppna flaskan, ta en klunk, stirra lite på det dova skenet från lampan som hängde i taket för att sedan ta på sig skidorna eller kanske snowboarden för att åka fort ner till soffan och tv-bänken. Först befann sig bara ett fåtal personer i rummet, jag och några vänner. Sedan började en massa människor att strömma till rummet, förmodligen har de hört rykten om det rullande bandet med alkoholen. Till slut blev rummet så fullproppad med människor att det var omöjligt att åka nedför backen. Alla samlades i botten av backen och väntade in flaskorna med alkoholen, fångade de, pratade högt och högtidigt, skålade, trängdes och drack. Jag blev först lite besviken att jag inte kunde åka skidor mer för tack vare all trängsel men det glada stämningen gjorde mig på gott humör och jag anslöt den stora skaran av människor längst ner i backen. Det var soligt väder utanför vardagsrummet.



Jag och Karin har en ständigt upprepande diskussion om huruvida det är viktigt med bestämd form när man pratar.

Jag ska borsta tänder.

Jag ska borsta tänderna.

Jag som är uppväxt i en total avsaknad av den bestämda formen har fortfarande svårt att förstå nyttan med den, i alla fall i vissa fall där man måste lägga till en ändelse (tex. borsta tänderna) för att markera vad det är man syftar på. Mina argument blir oftast följda av glada utrop och skratt. Men jag står på mig. Varför ska man krångla till det med ändelser när man kan lika bra klara sig utan dem? Det tar ju längre tid att uttala dem och samhället skulle säkert spara in en miljoner kronor varje år om man ihnte slösade tiden på att uttala alla dessa oändliga ändelser.

Jag och Johan leker

Paddington DC

Jag och Karin åkte till Landet igår och kollade på Calle när han spelade. Vi mötte Matilda på tunnelbana och Daniel dök senare upp. Tobias var också där och visade sitt stöd.



Karin och Matilda.


Karin fick för sig att hon var soldat och posade med geväret när vi skulle åka hem.

Way out west

Kommer snart...

Emmaboda...

Kommer inom kort

Film!

Jag och Karin kollade på en dokumentär om ett par annorlunda tvillingar på SVT igår, det var bland det bästa jag har sett detta året på tv. Mycket fin och vacker film om relationer, svårigheter och kärlek. Väldigt alternativt och bra gjort.

Senare på kvällen åkte jag till Medis och kollade på bio med lite folk. Jag trodde det skulle vara bara Jonathan och Thomas först men det kom ett helt gäng, fast vi satt på olika platser i bion. Vi kollade på Batmanfilmen, den var ganksa kul men lite för lång, lite för seg nästan, manlig och lite dyster. Karaktärerna var precis så de skall vara i en actionhjältefilm - stela, allvarsama, något mystiska och hemlighetsfulla. Antihjälten Joker var däremot en mycket rolig prick och drog rätt så roliga skämt under hela filmen, jag gillade honom mest. Galen, rolig och totalt utflippad karaktär som är ute efter att skapa kaos på gatorna var nog den enda i hela filmen som hade känsla för humor. Alla andra karaktäererna i filmen led av autism och gjorde allt på befallning, speciellt huduvrollsinnehavaren, batmansnubben - Christian Bale. Jag har lite svårt för honom. Han är alltid bitter, allvarlig och lite dryg. Man tröttnar på hans oförändrade stela ansiktsuttryck som följer inte bara med hela Batmanfilmen utan även alla andra filmer han är med i. Snubben som har gjort filmen heter Christopher Nolan, och han har även gjort Prestige innan. Han och Bale borde nog bilda den autistiska filmklubbem, de är som gjorda för varandra. Stela, tråkiga, humorbefriade. Fast åt andra sidan det är eftertraktade och nästan nödvändiga karaktärsdrag för en superactionhjälte. Det finns väl inga komplexa superactionhjältar. Att vara rakt på sak är en actionhjältes grej. En superhjälte förväntas vara så där - snabb, smart, kallhändig (som sina antihjältar) och lite halvt autistisk för att skapa en känsla av mysik. Batman, Supeman, Spiderman, här har vi en trio superhjältar som lever på mer eller mindre samma koncept, de tror sig vara superhjältar som världen skulle aldrig klara sig utan men blir alltid missförstådda av resten av människor för att de är freaks, har inhgen social kompetens och är omedvetet enormt egocentriska, macho och ganska tråkiga eller autistiska. Nördigt.

Nu har jag sett min första Batmanfilm och jag måste tyvärr dissa den. Batman är inte min grej helt enkelt. Jag hade höga förväntningar men blev mest besviken, det som räddade mig från att somna ibland var som sagt den rolige Jokern och några få bilder där Morgan Freeman var med.

Soupir de soulagement

Jag tror att jag börjar förstå allt mer vad jag vill göra i höst och längre framåt i tiden. Efter allt grubblande och tänkande fram och tillbaka så har jag nog hittat det jag letade efter det och jag är väldigt bestämd. Det känns så skönt att få det klart för sig, jag känner lättnad och samtidigt mer fokuserad! Det gör mig lite glad.

Jag har också två år på folkhögskola att utnyttja, det blir bild och konst eller foto. Undrar om man kan plugga det utomlands, på distans eller liknande.

Snart blir det Emmaboda, följd direkt av Way Put West. Tog kontakt med Andreas från Göteborg idag och vi bokade in "sorg och gäldje" med BD! Det ska ska bli så himla kul att vara i Göteborg igen! Jag längtar!

Dagens skunk

Åh, skunk är så himla roligt!



Jag har jobbat och sen har jag cyklat i regnet till Östermalmstorg och tillbaka idag! Nu är jag sugen på sommarmusik, ska ladda ner Air France, Gentle Touch och för tillfället det bästa av allt - Boat Club! Låten Memories, så ska det kännas extra mycket sommar!

Plans

Idag är en lite speciell dag, jag har köpt biljetten till två dagar på Way Out West! Med andra ord den möjligen allra sista spelningen med Broder Daniel är säkrad! Jag kommer att vara där och njuta oavsett vilket. Får nästan boka tågbiljetter nu eller något. Den andra glada nyheten är att Johan ska också med dit, eller egentligehn så är det han som har tjatat mest om Way Out West under det senaste tiden.

Igår var vi på afterwork med några från jobbet. Det var trevligt, alla blev jättefulla och vi satt på Grappes utomhusservering hela kvällen, efter öl blev det vin och efter vin blev det hallonshots somRebecka bjöd på. Sen blev det underbara Baba Sonic, dans och öl i överflöd! Dock så kände jag mig för första gången lite för gammal när jag var där.

En till nyhet är att jag har börjat blogga om mitt jobb. Jag tänkte till en början ha en blogg i ren undervisningssyfte mest för mig själv. Meningen var att jag skulle skriva ner saker som enbart rörde jobbet för att komma använda sig av det sedan när Rebecka är borta på semester och då finns det ingen annan man kan ställa frågor till, men så sakta men säkert förvandlades bloggen till en skrift av mindre seriös natur och nu efter bara två dagar lutar bloggens karaktär mest åt ett ironiska hålet, med ganska för utomstående människor tråkig och intern humor.

Karin är borta i Hälsingland, det börjar bli påfrestande och ensamt.

Nihilism

Två veckor till på IDG sen blir det sommar i Hälsiglad, Emmaboda, möjligtvis en dag på Way Out West där jag ska se på Broder Daniels sista konsert och Sigur Ros och sen blir det en trip till Ryska Federationen med Karin!


Nu ska jag ladda min mp3 med musik och sova middag.

Som sagt ett par veckor kvar till det här:

Midsommar i Hälsingland

För första gången tillbringade jag under midsommaren i Hälsingland. Det blev en utflykt till ett ställe med traditionellt firande, hälsninglands ostkaka och sedan middag hemma hos Karins mor. Det var mycket trevligt!



Någonstans i Helsingland


Middag i Hudik


Hemma hos Johanna

Sen blev det ännu mer tradiotionellt foirande med alkohol och Karins vänner. Också mycket trevligt! Bilderna från detta saknas dock.

Impulsköp

Idag köpte jag och Karin varsin ny mobiltelefon. Det började med att vi tröttnade på våra abonnemang, jag ville egentligen bara byta mitt gamla Tele2 till Telia, men det slutade med att vi gick till Teliabutiken på Kungshgatan och köpte nya telefoner! Jag är överlycklig, det blir man alltid när man köper nya saker, speciellt mobiltelefoner.

Så här ser den ut

Undrar om jag får betalt nu för att göra reklam på bloggen.

Och igår gick jag och lämnade in min trasiga mp3-spelare, den gick plötsligt sönder i lördags när jag var i Västervik, till min förvånning fick jag en helt ny spelare med dubbelt så mycket minne. Länge leve överkonsumtonssamhället!

Så här ser den ut:



Nu har jag horat mig tillräckligt! Nu jävlar ska jag ha betalt för utvikningen av SonyEricsson och Creative!

Wow, jag känner mig så sjukt uppdaterad nu. Nu vill jag missbruka skivor och filmer igen. Sen blir det kläder. Evigt kretslopp, ond kapitalistisk cirkel.

Sommar

Sommar är här och jag är ledig och njuter av den. Hoppas att jag blir frisk snart från min förkylning så att jag kan vara utomhus och leka.

Helgen i Westbay

Nu är jag på solsemester i Westbay. Det var ungeför ett år sedan jag var här och det mesta är sig likt. Jag bor hemma hos Eriks föräldrar i deras fina nya lägenhet med utsikt över stadens alla sevärdheter. Igår var vi på Westbays nya klubb, det spelades techno, alla tarktorförare var där och tryckte, man kände sig mest hotad hela tiden, fast vi hade kul ändå. Tidigare igår åt vi middag på Eriks balkong och blickade ut över viken med drinkar och rödtjut. Ikväll ska vi gå på en fest mitt i centrala Westbay och lära oss mer om Westbaydialekten. Vi lär ta en "luffare" eller "hälften av varje" på Åhmans på väg hem efter festen, för att det är så man gör här tydligen på stans enda nattöppetställe som serverar pastmos och genmodifierad stärkelse och kola.


Middag med Erik i kvällssolen.

Gamla Tändsticksfabriken förvandlades till bostäder med Westbays bästa utsiktsläge.

Vi har badat idag i en sjö som heter Maren, vi hoppade från klipporna och tog bilder på varandra som lämpar sig bäst för Björn Borg kalsongreklam. Sedan åkte vi hem. Nu spelas det jazz och jag planerar på fullt allvar att konvertera om till rockabillykille.


En av Daniel hundar.

Vid Maren.

Jag vill ha en baguette!

I helgen fyllde Karin år. Hon är nu 22, lika gammal som jag alltså i två veckor till. Hon hade en jävligt kul fest hemma hos henne och fick en sköldpadda i tre veckor som födelsedagspresent av sin bror. Den är väldigt rolig och sjukt långsam men söt. Efter festen hemma hos K så åkte de som var kvar (överraskande nog kom Sofia, Per och Jonte förbi!!) till Gärdet för att ha en fet efterfest. Det var en hel del dåligt uppförande, dekadens och flygande saker från balkongen. Och jag lyckades med mitt livs första minneslucka! Jag däckade också.

I söndags önskade jag att jag var nykterist och jag och K åkte till Humlegården och åt frukost med Adrian och andra människor. Överraskande nog var det lika varmt som i öken Gobi, men bara för en dag. Nu är det i princip vinter igen fast utan snö och jag har sjukanmält mig från jobbet idag och hunnit med en liten provspelning till en reklamfilm. Hoppas att det blir något, jag behöver mer pengar till sommarens kommande dekadens. Jag vill köpa ett par shorts också, sådana vita med blå ränder som jag såg på Judit Herr på Hornsgatan. Det var hur heta som helst, direktimporterade från Sydafrika men kostade lika mycket som en genomsnittlig månadslön i Brunei, inte helt okej.

Sommaren är på gång!

Maj

Ibland önskar jag att min blogg var lite roligare än så här.
Men jag kan inte göra så mycket åt saken eftersom jag har ingen internet hemma hos mig och jag får fylla i med lite inlägg så fort jag får chansen hemma hos andra människor eller i skolan eller jobbet.

En till rolig sak, nu har inte heller min kamera, den är på turne i Göteborg fram till nästa vecka. Undrar hur det går för den?

Senaste veckan när E var här blev det mycket utgång. Jag fick också en present av honom: färsk baklava som han köpte åt mig i Irak. Den var god men tog slut väldigt snabbt. I veckan åkte E till Spanien för att skriva om ETA. Jag trodde E skulle våga göra vad som helst efter att ha varit i Irak, men han vågade knappt vara med mig på balkongen när jag kastade vattenballongen på kvällen. Ett nöje som har blivit en tradition på min våning sedan förra sommaren.

Jag har köpt en ny skiva också, Håkans senaste! Jag blev förälskad i den direkt och nu tar jag inte ens ur den ur skvispelaren. Håkan är rak, känslig och får mig nästan att gråta, det finns nog ingen bättre artist i hela det här landet! Speciellt sista låten på skivan där H sjunger om att han har tagit så jävla mycket skit att han inte är skyldig någon någonting längre är sjukt vacker och bra låt som berört mig en del. Jag är helt exalterad.

Igår efter jobbet var jag på Herr Judit, stans bästa herrmodeaffär. Köpte mig två skjortor och tänkte köpa ett par vita shorts med blå ränder till sommaren men de kostade ca fem hundra och jag blev lite tveksam med detsamma och frustrerad efteråt. För att jag ville verkligen ha de.

Jag får väl passa på och nåmna att det har varit väldigt vackert väder under senare dagar och körsbärsträden blommar för fullt utanför min balkong. Det är sol och vår, snart sommar och som H skulle ha sagt: "Jag vill bara sjunga..."!

Hela det här inlägget känns som att jag har skrivit ett brev till någon vän. jag kanske borde fortsätta blogga i brevformat? Hm...

Fièvre du printemps

Förra veckan mötte vi vårsolen i Vitabergsparken. Trotts att det kanske var knappt fem plusgrader kändes det som att det var sommar redan!

I veckan kom E tillbaka från Irak! Vi hann umgås lite på kvällarna. I fredags drack vi vin hemma hos Agnes och hann nästan med en tp-omgång hemma hos Anna dagen efter. Och ikväll blir det Annas studentskiva, i Ace:s lokaler. Jag har inte varit på en studentskiva på mer än två år, så det kommer att bli intressant. I och för sig är en studentskiva antaglihgen samma sak som att gå på Baba Sonic en onsdagkväll.

Bulletin d'informations

En liten redogörelse för alla er miljontalsläsare som följer min blogg.

Jag erkänner att jag har varit slö och inte uppdaterat här så mycket. Detta beror i och för sig på att min kära gamla dator har lagt av helt och hållet så jag får klara mig utan internet ett tag innan jag får pengar. Nu har även min mobiltelefon lagt av så jag får allt mindre kontakt med det övriga samhället och dess människor. Det är nästan lite hemskt, men ändå skönt på något sätt, för att nu missar jag typ alla viktiga möten och kan istället bada i någons badkar och läsa böcker i lugn och ro (och bli ännu mera slö, detta är en ond cirkel.. hm).

Hur som helst här är vad som har hänt de senaste dagarna.

Fredag:

Jag coh K drack vin, åt ost, vindruvor och kex och kollade på en världens bästa Michel Gondry-film. En väldigt drömsk och vacker film med finaste filmmusiken av Jon Brion.

Lördag:

K, G, M, J, P, S, X, X kom förbi och vi drack lite öl och annat som blev över efter andra orolighetens dagar och gick ut sedan på den gamla goda ACE! Jag har inte varit där på jättelänge och det gjorde att det kände extra mycket roligare att gå dit. Inget slår gamla popdängor på popdansgolvet. Vi dansade och drack till jag och K blev utslängda! Jag orkar inte längre beklaga mig för vakternas dumhet och idioti, men det var lite synd om K, hon tog mycket illa upp! Vi blev väldigt upprörda.

(notera även att X strå för okända personer som jag inte kommer ihåg namnen på)

Söndag:

Panik. Katastrof. Mozarellapizza på ICA Gärdet var slut!!! Vi kom fram till ett tomt frysfack där mozarellapizzorna brukar förvaras och häpnade, det var helt tomt där! Och personalen bekräftade detta och tillade att pizzorna var även slut i deras förråd. Fruktansvärd upplevelse. Man fick nöja sig med något fult alternativ som hette ”Pizza Restorante” från Konsum, vilken var inte alls lika god.

Sedan följde en biljakt med explosioner, krutrök, lättare schocktillstånd och fransk korv utan korv på en bensinmack, vilket var förvånansvärt mycket gott. Med andra ord bilbärgningen misslyckades totalt. Men på kvällen åt man gott och såg på en dokumentär om kvinnliga piloter i Sovjett. Sjukt coola kvinnor som bombade hänsynlöst under nattid fiendens nästen.

Måndag:

Var en ganska tråkig dag.

Idag är det en sådan dag då man vill bara gå och hoppa från en bro. Jag känner mig illamående och sovit för dåligt och för länge.

Så här såg det ut.

Dystert och mörkt som Slussens undre värld.

Hej hej

Torgny!