En natt den här eller kanske förra veckan drömde jag om att jag var inne i vardagsrummet i huset där jag växte upp i. Mitt i rummet kunde man ta en rulltrappa upp till toppen av konstgjord skidbacke. På vägen upp kunde man plocka med sig flaskor med alkohol i av olika märken och slag som rullade åt det motsatta hållet. Det fanns nästan vilka spritsorhter som helst till höhger om armstödet, öl, champagne, fruktiga likörer och flaskor med färdigblandade drinkar i, inprättade i omslagspapper med glada färger. Väl uppe på toppen så kunde man öppna flaskan, ta en klunk, stirra lite på det dova skenet från lampan som hängde i taket för att sedan ta på sig skidorna eller kanske snowboarden för att åka fort ner till soffan och tv-bänken. Först befann sig bara ett fåtal personer i rummet, jag och några vänner. Sedan började en massa människor att strömma till rummet, förmodligen har de hört rykten om det rullande bandet med alkoholen. Till slut blev rummet så fullproppad med människor att det var omöjligt att åka nedför backen. Alla samlades i botten av backen och väntade in flaskorna med alkoholen, fångade de, pratade högt och högtidigt, skålade, trängdes och drack. Jag blev först lite besviken att jag inte kunde åka skidor mer för tack vare all trängsel men det glada stämningen gjorde mig på gott humör och jag anslöt den stora skaran av människor längst ner i backen. Det var soligt väder utanför vardagsrummet.
Jag och Karin har en ständigt upprepande diskussion om huruvida det är viktigt med bestämd form när man pratar.
Jag ska borsta tänder.
Jag ska borsta tänderna.
Jag som är uppväxt i en total avsaknad av den bestämda formen har fortfarande svårt att förstå nyttan med den, i alla fall i vissa fall där man måste lägga till en ändelse (tex. borsta tänder
na) för att markera vad det är man syftar på. Mina argument blir oftast följda av glada utrop och skratt. Men jag står på mig. Varför ska man krångla till det med ändelser när man kan lika bra klara sig utan dem? Det tar ju längre tid att uttala dem och samhället skulle säkert spara in en miljoner kronor varje år om man ihnte slösade tiden på att uttala alla dessa oändliga ändelser.
